Alma Tadema
Alma Tadema's Oil Paintings
Alma Tadema Museum
8 January 1836 – 25 June 1912. Most renowned painters.

About Us
email

90,680 paintings total now
Toll Free: 1-877-240-4507

  
  

Alma Tadema.org, welcome & enjoy!
Alma Tadema.org
 

Rudolf Ernst
The Hookah Smoker

ID: 39976

Rudolf Ernst The Hookah Smoker
Go Back!



Rudolf Ernst The Hookah Smoker


Go Back!


 

Rudolf Ernst

1854-1932  Related Paintings of Rudolf Ernst :. | lovers | Paradiso terrestre | Details of Peasant Wedding Feast | sick girl | Virgin and Child with SS.John the Baptist and Nicholas |
Related Artists:
Jacopo Ligozzi
(1547 - 1627) was an Italian painter, illustrator, designer, and miniaturist of the late Renaissance and early Mannerist styles. Born in Verona, he was the son of the artist Giovanni Ermano Ligozzi, and part of a large family of painters and artisans. After a time in the Habsburg court in Vienna where he displayed drawings of animal and botanical specimens, he was invited to come to Florence, receiving the patronage of the Medici as one of the court artists. Upon the death of Giorgio Vasari in 1574, he became head of the Accademia e Compagnia delle Arti del Disegno, the officially patronized guild of artists, which was often called to advise on diverse projects. He served Francesco I, Ferdinando I, Cosimo II and Ferdinando II, Grand Dukes of Tuscany. He worked on some projects with Bernardino Poccetti. Late in life, he was named director of the grand-ducal Galleria dei Lavori, a workshop providing designs for artworks made mainly for export: embroidered textiles and for the newly popular medium of pietre dure, mosaics of semiprecious stones and colored marbles. Jacopo Ligozzi was born at Verona c. 1543, He died after 1632. He painted some frescoes for the cloister of the Ognissanti. He painted for Santa Maria Novella a canvas of St. Raymond resuscitating a Child and a Martyrdom of St. Dorothea for the church of the Conventuali at Pescia. Both Agostino Carracci and Andrea Andreani engraved some of his works
Pavel Fedotov
1815-1852 Realism Russian Russian painter and draughtsman. He was noted for his satirical critique of Russian life of the mid-19th century. He attended the First Moscow Military School (1826-33), then served in St Petersburg in the Finnish Regiment Life-Guards. While earning a reputation as an honest and hard-working officer, he drew a great deal, played the flute and took part in amateur theatrical performances. Having become established as the regimental artist, in 1834 he began to attend evening classes at the St Petersburg Academy of Arts. In November 1843, after a long period of doubt, he resigned his commission in the army in order to become a professional artist. He began to attend the Academy regularly and joined the battle-painting class of Aleksander Zauerveid (1783-1844),
Martin Mijtens d.a.
Martin Mijtens d.ä., Martin Meytens, Martin Mytens, född 1648 i Haag, Holland, död 1736 i Stockholm och begravd i Maria Kyrkan, nederländsk konstnär. Far till Martin Mijtens d.y. och son till porträttmålaren Isaac Mijtens. Mijtens kom till Stockholm före eller under år 1677 och fann där ett så tacksamt fält för sin konst, att han beslöt stanna och 1681 satte han bo. Av hans första verk finns prov i Vibyholms och andra samlingar. De visar, att han hade en fin pensel, behaglig, varm, fastän tunn färg samt livlig och karakteristisk uppfattning av de skildrade. Med sina gråaktiga fonder, de ofta gulbruna draperierna och den enkla, naiva framställningen bildar Mijtens vid denna tid en bestämd motsats till David Klöcker Ehrenstrahl. Men dennes anseende och den gunst hans målningssätt vunnit var så stora, att även Mijtens måste böja sig. Så småningom blir hans bilder något anspråksfullare och djärvare, åtbörder och minspel kraftigare, bisakerna rikare, tonen i det hela mer högstämd, utan att personligheten försummas eller återgivningen av hudfärg överger den varma, åt gult dragande hållningen. Många bilder från denna hans andra period, som ungefär omfattar åren 1685- 1700, finns på Skoklosters slott, där Nils Bielke och hans grevinna, Eva Horn (i landskap), hör till mästarens bästa målningar, och på Vibyholm, i Uppsala (professor Schwedes porträtt i Uppsala museum och Olof Rudbeck d.ä.:s förträffliga bild, 1696, i medicinska fakultetens sessionsrum), i Hammers samling och på inte så få andra ställen. Konstnärens vana att högst sällan signera har gjort, att bilderna från dessa år ofta har blandats ihop med Ehrenstrahls och gått under den senares namn. Säkra skiljetecken är emellertid draperierna, som hos Mijtens saknar stil och ofta verkar tämligen slappt tecknade, och även det livligare åtbördsspelet. Man vet, att Mijtens, trots sin medtävlares anseende, var mycket eftersökt som porträttmålare och samlade förmögenhet på sin konst, så att han kunde bl.a. förvärva ett ej obetydligt konstgalleri. Han var även alltifrån 1692 och ganska länge kyrkoråd i den lilla holländska församlingen i Stockholm. 1697 och 1701 företog han resor till hembygden, den förra gången åtföljd av sin unge lärjunge Lucas von Breda. Utom denne ej obetydande konstnär utbildade Mijtens även sin son , som under det i Tyskland antagna namnet van Meytens berömde målaren (se denne), samt G. de Mar??es och möjligen flera. Man kan säga att omkring år 1700 vidtog Mijtens tredje maner. Karnationen får en dragning åt rött, som slutligen blir nästan stötande (t. ex. i Fabritius och prins Alexander av Georgiens porträtt på Gripsholms slott), teckningen vårdslösas mer, och de granna röda eller djupblå draperierna är stillösare och hårdare målade än förr. Dock lever ännu inte litet av den forna kraften i karaktärsteckningen, och anordningen bibehåller i mycket den förra prydligheten. Även denna hans nedgång finnes ej sällan företrädd i svenska samlingar. Märkligt är ett självporträtt (nu på Fånö i Uppland), emedan det enligt sägnen skall vara målat på hans höga ålderdom och under sinnessvaghet (om denna vet man för övrigt inget). Utom måleriet idkade han även gravyr samt utförde ett porträtt af Karl XI i svart maner och möjligen ett par andra blad i samma art (Gustaf Adolf de la Gardie, Georg Stiernhielm). Mijtens skall, enligt gammal uppgift, ha avlidit i Stockholm 1736; enligt en urkund levde han ännu i juli 1730. Hans målningssamling såldes av hans arvingar till preussiske överstemarskalken greve Gotter och kom inte långt därefter till storhertigen af W??rttemberg. Carl Gustaf Tessin, som tycks ha hyst mycken ringaktning för Mijtens omtalar dock, att denna samling på sin tid ansågs som den enda framstående i riket (utom grefve Johan Gabriel Stenbocks). Att Carl Gustaf Tessin vid samma tillfälle kallar Mijtens "en gammal färgskämmare" och även annars talar illa om hans konst, tycks visa att Mijtens vid mitten af 1700-talet var fullkomligt bortglömd, åtminstone sådan han varit under sin bästa tid. Sedan finns han ej heller mycket omtalad. Först genom konstföreningens utställning 1841 och Nils Arfwidssons anmälan av honom i Frey återupptäcktes han; och man fann då, att Sverige i honom ägt en konstnär av sådan betydelse, att han kan mäta sig även med våra största mästare. Hans inflytande på den svenska konstens fortbildning blev dock ej särskilt stort. David Klöcker Ehrenstrahl och David von Krafft ställer honom i det avseendet fullkomligt i skuggan.






Alma Tadema
All the Alma Tadema's Oil Paintings




Supported by oil paintings and picture frames 



Copyright Reserved